Kambodja och Vietnam

Ho hoo!

      Det börjar bli dags att tänka på refrängen, som man säger, om man är tillräckligt tuff. Den ’vanliga’ vardagen och verkligheten väntar runt knuten och fantasivärlden som jag byggt upp under ett års tid börjar sakta men säkert att tyna bort.

      Här sitter jag och börjar uppriktigt bli trött på vad Bali har att erbjuda. Jag har ingenting emot Bali – tvärtom, faktiskt – och jag skulle inte vilja påstå att jag klagar, men det känns inte riktigt lika spännande längre. Det blir – tro det eller ej – till slut en vardag i att fara omkring i Sydostasien och vara den övertrevlige ’Jimmy from Sweden’. Att göra i stort sett ingenting alls tar på de mentala krafterna och saknaden av snö och rutiner letar sig fram från den där platsen i bakhuvudet där det i vanliga fall bara befinner sig strunt. Det är till exempel där jag har stoppat undan ’Sex and the city 2’, som jag av misstag råkade kolla på i början av resan. Där finns också minnet av godispåsarna jag fick som barn, som visade sig innehålla frukt och russin istället för sådant som man lever för som godissugen grabb.

      De senaste resmålen har varit Kambodja och Vietnam. Mycket intressanta platser. Innan det här låtsasåret tog sin början hade jag en bild av att länder som Kambodja och Vietnam etc var fattiga länder, där folk bodde i fallfärdiga hyddor utan elektricitet och tillverkade sina egna förnödenheter. Det här är i och för sig – till en väldigt liten del – sant, men det moderna samhället som vi känner till finns också här. Överallt, faktiskt. I Siem Reap och Phnom Penh i Kambodja är det möjligt att sätta sig på ett café, dricka en fantastisk kaffe, slänga upp sin laptop och se sådär upptagen ut som jag bara trodde att man kunde göra i Stockholm. I Saigon och Mui Ne i Vietnam är det lika normalt sätta sig på en uteservering, sänka en bägare och skratta inombords åt människor med konstiga kläder och frisyrer som det är på Avenyn i Göteborg. En fantastisk måltid – med västerländska mått mätt – kan införskaffas i stort sett överallt och de serverar vin lika fånigt på ’finrestaurangerna’ i Kambodja som de gör i Sverige, Australien, Japan, Singapore och USA. I det stora hela är skillnaderna betydligt färre än likheterna.

      På vissa platser blir det dock mycket påtagligt att vår historia och vårt samhälle skiljer sig åt. I centrala Phnom Penh gjorde man, så sent som på sjuttiotalet, om en skola till ett fängelse, där de som fördes in dog där efter några månaders tortyr. Det var den sympatiske Pol Pot och hans Khmer Rouge som låg bakom detta illdåd. Ett par timmar i S-21 – numera Toul Sleng Genocide Museum – gör att man helt plötsligt blir påmind av den medmänskliga delen av sitt förnuft som gör sitt bästa för att förklara för en att sådana här saker inte inträffar i världen. När jag sprang runt i tunnlar som Viet Cong använde under Vietnamkriget för att överlista sina fiender, så tyckte jag att det var ’lite läskigt’ och obehagligt att befinna sig under jord i 40-gradig värme i väldigt trånga utrymmen. Att det pågått ett väldigt blodigt krig här för 40 år sedan är något som jag inte förstår, trots att jag vet att det guiderna berättar för mig är sant. Det är helt enkelt något med krig och död som inte passar in i min fantasivärld, bestående av stränder, trevliga människor och billig, kall öl.

      Stockholm, Sverige – snart ses vi.

//Jimmy from Sweden

Den här bilden är lätt för mig att relatera till. Trots att Angkor Wat är en fantastisk plats är det också en mycket, mycket överbefolkad plats. Att hålla sig undan för fotograferande turister är prio 1. 

Ett sånt här sommarhus ska jag ha när jag blir stor.

Att lyckas ta en bild på en häst, utan en enda turist på, med Angkor Wats huvudtempel i bakgrunden är en mycket imponerande bedrift. Bra jobbat Sandra!

Pol Pots regime nöjde sig inte med folkmord, de utförde även flertalet statyhalshuggningar i Angkor Wat, där det numera är en utmaning att hitta en staty med huvud. 

Note to self: En sån här balkong ska det va på sommarstället.

Enligt mig, det mest imponerande templet i Angkor Wat.  Att det står femtio människor runtkomkring mig och fotograferar samma sak är förstås något som gör upplevelsen lite sämre än bilden. 

Note to self 2: Plantera ett träd, NU! Annars kommer sommarstället inte vara lika imponerande som det här bygget. 

Rättelse: Plantera två träd, NU!

Ett garage i det här stuket skulle nog göra sig. 

Kungens pappa hade nyligen avlidit när vi var i Phnom Penh, därav den gigantiska bilden vid entrén till det kungliga palatset. 

Independence Monument, Phnom Penh. Natt. 

Independence Monument, Phnom Penh. Dag. Snäppet ståtligare när det är mörkt. 

S-21. Skolan som blev fängelse som blev folkmordsmuseum.  Gungställningen till vänster gjordes om till tortyredskap, där Khmer Rouge hängde upp fångarna i armar och ben, piskade dem och höll deras huvuden i de vattenfyllda krukorna tills de svimmade. Då väckte de dem till liv och gjorde om proceduren, om och om igen. Fångarnas enda brott var att de inte tillhörde Khmer Rouge. 

En av S-21 lyxigare celler. Avsedd för politiskt viktiga fångar. 

Tortyrredskapet från tidigare bild. 

Foton av alla fångar i S-21 - ca 22.000 - finns uppsatta i museet idag. 

Av säkerhetsskäl, dvs att fångarna inte skulle kunna ta självmord genom att hoppa, satte de dit taggtråd. 

Totalt 7(!!!) fångar av ca 22.000 överlevde S-21. Mannen på bilden är en av dem. 

De mindre lyxiga cellerna i S-21.

Mui Ne, Vietnam. 

Mui Ne, Vietnam. Kitesurfing är extremt populärt här. 

Sanddynor utanför Mui Ne, Vietnam. 

Ready to kite. 

-Har du ridit på en struts någon gång?
-Ja. 

Panda. Hyfsat populär på vandrarhemmet i Mui Ne. 

Saigon. 

Ingång till tunnlarna som Viet Cong använde sig av för att överlista sina fiender. Gerillakrigsföring i dess sanna bemärkelse. 

Soldat från den Sydvietnamesiska armén berättar om hur Viet Cong vann kriget genom sitt tålamod och sin gerillakrigsföring. 

Platsen är idag full av krigsklenoder och föremål från kriget, bla skor med bakochframvända sulor som Viet Cong använde sig av för att få fienden att tro att de sprungit åt motsatt håll. Föremålet på bilden är inte en bakockframvänd sko, det är en stridsvagn.

Fällor, som tidigare fanns över hela området. 

Tunnlarna. 

100 meter 40-gradig tunnel. Hög puls.