Hej hopp alla glada och Robert Juhas,
Det blir tyvärr tråkigare och tråkigare att skriva blogg har jag märkt, men för det fåtal människor som faktiskt intresserar sig för vad vi sysslar med på andra sidan, håll till godo:
Vi visste att Linnet, Oat och Noo väntade på oss i Bangkok. Han hade sedan några månader tillbaka förberett sig på att göra Thailand osäkert tillsammans med oss under en månad, vilket han så klart lyckades med. Vad vi inte visste - framförallt jag - var att även Pettsson och Robin var där. De hade i hemlighet bokat en resa för att möta upp oss och fira min 30-årsdag. Det var en bra present, en jävligt bra present, faktiskt!
Efter några dagar i Bangkok pös vi iväg till Koh Chang. Där stannade vi ett tag och bara grabbhängde. Fint som snus, var det. Sedan mötte Malin - som fyllde 30 år samma dag som mig - upp och vi skapade en 30-årsfest utan dess like. Tack alla inblandade för en helt fantastisk all nighter!
Från Koh Chang bar det iväg till Chiang Mai, där vi fortsatte vår resa tillbaka till barndom, med - föga oväntat - mycket bra resultat. Det blev Jul. Linnet åkte hem, mestadels pga att hans lever saknade föda i fast form. Vi kramades med tigrar. (Vad jag vet var det möjligt för oss att umgås med tigrarna på grund av att de dels är mest aktiva på nätterna och, dels för att de vuxit upp bland människor. Hursomhelst gör de i alla fall det väldigt tydligt att tigrarna inte är drogade, men vem vet...) Vi kikade på ormar. Jag cyklade nästan ihjäl mig, när jag tog mig vatten över huvudet och ljög om att jag var en erfaren downhill-mountainbikare. Det kommer jag inte att göra igen, men det var jävligt kul! Min norske vän Bendik kommer inte heller att göra det igen, framförallt pga att hans knä öppnade sig från sida till sida efter en riktig dödsvurpa efter cirka fem minuter. Jag höll hårt i styret efter det. Det blev nyår. Oat och Noo kom upp och visade oss de fantastiska platser i Chiang Mai som de flesta turister inte hittar till.
Sedan for vi iväg till Laos. Slow boat i två dagar på Mekongfloden tog oss till Luang Prabang. Båtturen var en fantastisk upplevelse! Vi turistade oss genom grottor och vattenfall vidare till Vang Vieng, där vi stannade några dagar. Den här platsen är ökänd för sin sk "tubing". Det innebär att man sätter sig i en flytring och flyter längs med en flod under några timmar. Anledningen till att den här aktiviteten är ökänd är dels för att det tidigare serverades flitigt med sprit och gräs i oräkneliga barer längs med turen och, dels för att det strök med ett tjugotal turister per år till följd av detta. Idag finns tubingen kvar, men ingen av de tidigare oräkneliga barerna. Detta främst pga australienska myndigheter som tyckte att det var onödigt att deras ungdomar skulle åka dit och supa ihjäl sig (de som dog var till största del australiensare i 18-20-årsåldern). Hursomhelst var det fortfarande en grym upplevelse!
Sista stoppet i Laos var huvudstaden Vientiane, där vi tog farväl av Pettsson och Robin. Det var extremt värdefullt med lite sällskap efter 10 månaders resande. Stort tack Linnet, Pettsson, Robin, Malin, Oat och Noo!!!
På återseende!
//Jimmy
Det blir tyvärr tråkigare och tråkigare att skriva blogg har jag märkt, men för det fåtal människor som faktiskt intresserar sig för vad vi sysslar med på andra sidan, håll till godo:
Vi visste att Linnet, Oat och Noo väntade på oss i Bangkok. Han hade sedan några månader tillbaka förberett sig på att göra Thailand osäkert tillsammans med oss under en månad, vilket han så klart lyckades med. Vad vi inte visste - framförallt jag - var att även Pettsson och Robin var där. De hade i hemlighet bokat en resa för att möta upp oss och fira min 30-årsdag. Det var en bra present, en jävligt bra present, faktiskt!
Efter några dagar i Bangkok pös vi iväg till Koh Chang. Där stannade vi ett tag och bara grabbhängde. Fint som snus, var det. Sedan mötte Malin - som fyllde 30 år samma dag som mig - upp och vi skapade en 30-årsfest utan dess like. Tack alla inblandade för en helt fantastisk all nighter!
Från Koh Chang bar det iväg till Chiang Mai, där vi fortsatte vår resa tillbaka till barndom, med - föga oväntat - mycket bra resultat. Det blev Jul. Linnet åkte hem, mestadels pga att hans lever saknade föda i fast form. Vi kramades med tigrar. (Vad jag vet var det möjligt för oss att umgås med tigrarna på grund av att de dels är mest aktiva på nätterna och, dels för att de vuxit upp bland människor. Hursomhelst gör de i alla fall det väldigt tydligt att tigrarna inte är drogade, men vem vet...) Vi kikade på ormar. Jag cyklade nästan ihjäl mig, när jag tog mig vatten över huvudet och ljög om att jag var en erfaren downhill-mountainbikare. Det kommer jag inte att göra igen, men det var jävligt kul! Min norske vän Bendik kommer inte heller att göra det igen, framförallt pga att hans knä öppnade sig från sida till sida efter en riktig dödsvurpa efter cirka fem minuter. Jag höll hårt i styret efter det. Det blev nyår. Oat och Noo kom upp och visade oss de fantastiska platser i Chiang Mai som de flesta turister inte hittar till.
Sedan for vi iväg till Laos. Slow boat i två dagar på Mekongfloden tog oss till Luang Prabang. Båtturen var en fantastisk upplevelse! Vi turistade oss genom grottor och vattenfall vidare till Vang Vieng, där vi stannade några dagar. Den här platsen är ökänd för sin sk "tubing". Det innebär att man sätter sig i en flytring och flyter längs med en flod under några timmar. Anledningen till att den här aktiviteten är ökänd är dels för att det tidigare serverades flitigt med sprit och gräs i oräkneliga barer längs med turen och, dels för att det strök med ett tjugotal turister per år till följd av detta. Idag finns tubingen kvar, men ingen av de tidigare oräkneliga barerna. Detta främst pga australienska myndigheter som tyckte att det var onödigt att deras ungdomar skulle åka dit och supa ihjäl sig (de som dog var till största del australiensare i 18-20-årsåldern). Hursomhelst var det fortfarande en grym upplevelse!
Sista stoppet i Laos var huvudstaden Vientiane, där vi tog farväl av Pettsson och Robin. Det var extremt värdefullt med lite sällskap efter 10 månaders resande. Stort tack Linnet, Pettsson, Robin, Malin, Oat och Noo!!!
På återseende!
//Jimmy
 |
| Fantastisk överraskning i Bangkok, där Linnet - eller Linte som han hellre vill bli kallad - Pettsson, Mista Lobin, Oat och Noo mötte upp efter en låååång resa från Manila. |
 |
| Om man byter ut en del ord mot könsord är det barnsligt kul hela tiden. Kan tänka mig att vi hade exakt samma konversation som på bilden för 10 och 20 år sedan. |
 |
| Årets Bild!? Det bästa är att alla har glasögon (efter en mycket vis mans förslag). |
 |
| En mycket vis man. |
 |
| Vi fick muta lille Linnet med en glass för att han skulle våga sig på ett fiskspa. |
 |
| ...men sen var han jättemodig! |
 |
| Här ser mina bästaste barndomskamrater faktiskt riktigt vettiga och vuxna ut, men man ska aldrig döma en bok efter omslaget. |
 |
| Efter Pettssons eminenta djungelguidesexpertis hittade vi fram till ett mitt i djungeln-party på Koh Chang. |
 |
| Två förväntansfulla 29-åringar. Jag vet vad ni tänker och: Ja, det är någon som har lagt ner energi på att rita hundens pung. |
 |
| Fesligt som fasen! Världens bästa 30-årsfest, förmodligen. |
 |
| Jodå, så att, mmm... |
 |
| Extrem downhill i Chiang Mai. Jag dog nästan, hela tiden. |
 |
| Det var inte så plant som det ser ut. Jag kan stolt meddela att jag bara ramlade en gång, då för att jag helt tappade farten och därför föll rakt framåt. |
 |
| Min vän Bendik föll också bara en gång. Han reste sig dock inte förrän en dryg vecka efteråt, med gips, kryckor och en avbruten semester. Så kan det gå. |
 |
| God Jul för fan! Det här kommer spåra ur... |
 |
| ...spårat. |
 |
| Morr... |
 |
| En galen thailändare, som enligt den thailändska speakern "was rying down on a da fwroor". |
 |
| Blessed. |
 |
| Kärt återseende, då Noo och Oat kom till Chiang Mai för att fira nyår. |
 |
| Fantastiskt nyårsfirande! |
 |
| Nyårsraket. |
 |
| Två dagar på Mekongfloden på väg till Luang Prabang, Laos. |
 |
| Luang Prabang, samt sprillans nya hippiepants. |
 |
| Vang Vieng. |
 |
| Lao BBQ med nya vänner. Den sympatiske mannen till höger är högaktuell för huvudrollen i The Shining 2. |
 |
| Vattenfall i Luang Prabang. Pettsson tokleker. |
 |
| ...tokleker. |
 |
| Jag vet att det är svårt att tro, men det här var bitvis väldigt läskigt. |
 |
| Ja, vi tog med oss ett par bira. |
 |
| Årets ansiktsfrisyr!? |
