Hej på er, ungar,
Till Filippinerna kom en pojke som var lite trött. Tröttmössan hette han. Han var en vanlig pojke, alldeles vanlig faktiskt. Med sig hade han en flicka som hette Blykepsen. Tröttmössan och Blykepsen tog sig med hjälp av flygmaskiner och automobiler, under många timmar, från Nya Zeeland, via Malaysia ända till platsen som bäst beskrivs som Puerto Princesa, mestadels för att den faktiskt heter så. Där klev de in i en trehjuling och försvann.
Blykepsen tyckte att hon och Tröttmössan borde skynda sig med att hitta ett boende. Detta drev Tröttmössan till vansinne, dels för att han tyckte att det uppenbara var lite för onödigt att beklaga sig över och, dels för att Tröttmössan under de senaste timmarna letat efter någon extremt dålig egenskap hos Blykepsen som han kunde göra sig själv vansinnig över. Eftersom Blykepsen inte innehade några sådana egenskaper så tyckte Tröttmössan att den vettiga kommentaren från Blykepsen fick duga. Om historien hade slutat här så hade de båda ickesovarna levt olyckliga i alla sina dagar.
MEN, så hände något helt fantastiskt. Något som verkligen inte händer varje dag. För det första var i stort sett alla vandrarhem fulla (och alla betyder i det här fallet de två första som Blykepsen och Tröttmössan tog sig till) och för det andra så hittade de en död katt under trappan till deras rum som de lyckats få tag i efter timmar av överenergianvändning och vansinnighet. Den här händelsen och framförallt den här händelsens lukt gjorde att Blykepsen och Tröttmössan fick tillbaka levnadsglädjen och tog massa kort på en halvt maskäten katt innan de firade sin nya optimism med kanske världens billigaste öl. Katten begravdes senare på kvällen och Blykepsen och Tröttmössan tog till slut sitt förnuft tillfånga och gick och la sig.
Ännu en dags resande gjorde att de nästa kväll var framme i El Nido. En plats som var så lugn och skön att det svenska paret beslutade sig för att stanna där tills deras Tröttmösse-/Blykepsstatus hade upphört. De dök, snorklade och träffade trevliga människor till höger och vänster, men långsamt, långsamt började de tyvärr inse att de förmodligen skulle vara ganska trötta och blyiga i resten av sina liv. Trots allt fantastiskt som hände runt omkring dem så kunde de inte se skogen för alla träd, eller stranden för all sand, eller lagunen på andra sidan boken.
Därför beslutade de sig för att ta båten till Coron, där de skulle få det himla trevligt. Detta gjorde de med en sjutimmarsbåt som i själva verket tog cirka tio timmar. En färd som gjorde att Tröttmössan blev ännu tröttare och att Blykepsen hängde ännu mer med huvudet. De hittade dock snabbt tillbaka till Tröttmössans gamla vattenhål Seadive och med hjälp av gamla vänner, god mat, billig öl, och insikter om livets härligheter lyckades de till slut ta sig ur sin husbilskoma och hitta tillbaka till den sydostasiatiska utomordentligheten. Tröttmössan gav sin tröttmössa till en hungrig katt och Blykepsen kastade sin jättetunga huvudbonad i havet med ett plums.
Sedan levde de lyckliga i alla sina dar och lade återigen märke till alla roliga fiskar och ballonger!
Efter det (alltså inte efter att de levt lyckliga i alla sina dar, utan snarare efter att de kastat sina mössor) tog de sig till Thailand, där det väntade en fantastisk överraskning. Men det är en saga för en annan gång, barn.
//Jimmy
Till Filippinerna kom en pojke som var lite trött. Tröttmössan hette han. Han var en vanlig pojke, alldeles vanlig faktiskt. Med sig hade han en flicka som hette Blykepsen. Tröttmössan och Blykepsen tog sig med hjälp av flygmaskiner och automobiler, under många timmar, från Nya Zeeland, via Malaysia ända till platsen som bäst beskrivs som Puerto Princesa, mestadels för att den faktiskt heter så. Där klev de in i en trehjuling och försvann.
Blykepsen tyckte att hon och Tröttmössan borde skynda sig med att hitta ett boende. Detta drev Tröttmössan till vansinne, dels för att han tyckte att det uppenbara var lite för onödigt att beklaga sig över och, dels för att Tröttmössan under de senaste timmarna letat efter någon extremt dålig egenskap hos Blykepsen som han kunde göra sig själv vansinnig över. Eftersom Blykepsen inte innehade några sådana egenskaper så tyckte Tröttmössan att den vettiga kommentaren från Blykepsen fick duga. Om historien hade slutat här så hade de båda ickesovarna levt olyckliga i alla sina dagar.
MEN, så hände något helt fantastiskt. Något som verkligen inte händer varje dag. För det första var i stort sett alla vandrarhem fulla (och alla betyder i det här fallet de två första som Blykepsen och Tröttmössan tog sig till) och för det andra så hittade de en död katt under trappan till deras rum som de lyckats få tag i efter timmar av överenergianvändning och vansinnighet. Den här händelsen och framförallt den här händelsens lukt gjorde att Blykepsen och Tröttmössan fick tillbaka levnadsglädjen och tog massa kort på en halvt maskäten katt innan de firade sin nya optimism med kanske världens billigaste öl. Katten begravdes senare på kvällen och Blykepsen och Tröttmössan tog till slut sitt förnuft tillfånga och gick och la sig.
Ännu en dags resande gjorde att de nästa kväll var framme i El Nido. En plats som var så lugn och skön att det svenska paret beslutade sig för att stanna där tills deras Tröttmösse-/Blykepsstatus hade upphört. De dök, snorklade och träffade trevliga människor till höger och vänster, men långsamt, långsamt började de tyvärr inse att de förmodligen skulle vara ganska trötta och blyiga i resten av sina liv. Trots allt fantastiskt som hände runt omkring dem så kunde de inte se skogen för alla träd, eller stranden för all sand, eller lagunen på andra sidan boken.
Därför beslutade de sig för att ta båten till Coron, där de skulle få det himla trevligt. Detta gjorde de med en sjutimmarsbåt som i själva verket tog cirka tio timmar. En färd som gjorde att Tröttmössan blev ännu tröttare och att Blykepsen hängde ännu mer med huvudet. De hittade dock snabbt tillbaka till Tröttmössans gamla vattenhål Seadive och med hjälp av gamla vänner, god mat, billig öl, och insikter om livets härligheter lyckades de till slut ta sig ur sin husbilskoma och hitta tillbaka till den sydostasiatiska utomordentligheten. Tröttmössan gav sin tröttmössa till en hungrig katt och Blykepsen kastade sin jättetunga huvudbonad i havet med ett plums.
Sedan levde de lyckliga i alla sina dar och lade återigen märke till alla roliga fiskar och ballonger!
Efter det (alltså inte efter att de levt lyckliga i alla sina dar, utan snarare efter att de kastat sina mössor) tog de sig till Thailand, där det väntade en fantastisk överraskning. Men det är en saga för en annan gång, barn.
//Jimmy
 |
| El Nido. |
 |
| Begravning av död katt. En fantastisk upplevelse som man inte glömmer bort i första taget. |
 |
| När tillfälle ges måste man försöka se ut som Gollum. |
 |
| En på bilden har rest i nio månader. De andra lägger märke till en extremt vacker lagun. |
 |
| Ingång till secret lagun, El Nido. |
 |
| Tricycle. Många var pimpade till bristningsgränsen och hade tom bättre ljudsystem än Hard Rock Discobar. |
 |
| Seadive. Tillbaka efter två år. Lika bra den här gången! |
 |
| Det brann upp ett hus strax utanför vårt rum. Det verkade inte vara något som någon var speciellt förvånad eller upprörd över... |
 |
| Dykning. Vrakdykning. |
 |
| Japanska vrak från II värdskriget. |
 |
| Fiskmarknad i Coron. |
 |
| Kärt återseende. Gick bokstavligen in i Stu - som jag träffade i Chiang Mai, Thailand sju månader tidigare - när jag käkade frukost. Fotot är taget på det legendariska Hard Rock Discobar, Sydostasiens hippaste och framförallt bögigaste klubb. Fantastiskt! |
 |
| Hot pools, Coron. Underbart! |
 |
| Inget besök i Filippinerna utan karaoke till TV-spels-/syntmusik. |
 |
| Grym restaurang i Manila, där man får sin egen grill mitt på bordet och får oändligt mycket japansk mat att välja mellan. Mmm mmm mmm! |
