En glad blogg om roliga fiskar och ballonger: juli 2012

Det händer då och då att en man tror att han kan surfa. I de fallen tar mannen ofta vatten över huvudet, bokstavligt talat, och inväntar en alldeles för stor grön våg. Mannen tar tillfället i akt och paddlar på som en galning innan han felaktigt känner på sig att det är dags att ställa sig upp. Då ställer han sig upp. Under ett ögonblick visar det sig att mannens förutfattade meningar om sina egna surfkunskaper stämmer och han känner sig hur stolt som helst. Han är ett med allt och Bali strålar emot honom. Det finns ingenting som han inte klarar av. I nästa ögonblick försvinner vattnet under den gigantiska nybörjarbrädan och mannen hinner tänka, uh oh!

När mannen nästan avlidit av århundradets noosedive och därmed sitt livs kanske mest smärtsamma magplask, tvingas han mot sin vilja förstå att han inte är så fantastisk som han trodde. Livet slutar skina för ett ögonblick och den grå vardagen som säger, ”jag visste att det inte skulle gå, skit mää,” hinner ikapp honom. I ren trots vänder han sig om och kräks/spottar ut saltvattnet som febrilt letat sig ner i lungor via öron, näsa, mun och försöker le mot världen. Världen ler tillbaka. Det är dags för ett nytt försök, tänker mannen och gör om samma sak igen. Om och om igen, dag efter dag, tills han äntligen, efter en evighet, lyckas stå upp i mer än några sekunder efter varandra. Då, i det ögonblicket, när mannen tror att han ska falla, men inte gör det, är det värt den tunga, salta, mödosamma, livshotande och tokpaddlande vägen dit.

Han sätter sig på en strandbar medan solen går ner, tillsammans med sina övermän i en sport han inte behärskar och säger att han älskar det. Han ljuger inte, han överdriver inte ens, men hans självbild är fortfarande lika dålig som innan hans första noosedive. Han kan inte surfa, men han intalar sig själv att han kan det. Det känns rätt gutt faktiskt, tycker han.

//Jimmy

Absolut lugn på Gili Air.

Frank's Bar - The place to be. Man kan lära sig mycket om livet genom att byta fiskehistorier med de lokala a-lagarna.

Sandra gillade inte riktigt huvudet på ormen.

Liveband på ett av favorithaken på Bali.

Midsommarafton i Bali. Den sympatiske mannen i gult fick någon minut senare en flaska i skallen, då det visade sig att det var den lokala maffian vi partajade med. Vi pös strax efteråt.